(Illustration: Catrin Welz-Stein)
Jag har fått ta del av en läsares upplevelse av ”Nästan en familj”, som skiljer sig från hur de flesta andra verkar ha upplevt den.
Hen förväntade sig att boken skulle följa en viss mall om den hör till deckargenren, en annan om den är en fantasy och en tredje om den är en vanlig skönlitterär roman om relationer etc.
Genrer är svårt. ”Nästan en familj” har psykologiskt djup och berör personlig utveckling, filosofiska tankegångar om medvetandet och meningen med livet. Samt det övernaturliga.
Den här läsaren tyckte inte om de övernaturliga inslagen. Hen tror inte på sådant och anser att jag borde ha förklarat i de inledande kapitlen vilken påhittad fantasy-värld man kommer att hamna i, så att den inte tränger in som en obehaglig överraskning mitt i realismen.
Här har vi tyvärr en ”kulturkrock”. För mig är det övernaturliga inte mer påhittat än att Petra lever och bor på Allmänna Vägen i Majorna. Jag har varit med om fysiska fenomen, spökerier och annat ”oförklarligt” i hela mitt liv och kommunicerar medialt med andevärlden. Det är vardagsmat. Jag informerar om dessa aspekter i presentationer av boken.
”Nästan en familj” fungerar alltså i hyllan för magisk realism, eftersom den skildrar vår fysiska verklighet med övernaturliga inslag. Men fokuset ligger inte där, så jag har valt att klassificera den som en skönlitterär roman. Det finns flera sådana exempel i etablerad svensk litteratur.
”Nästan en familj” är även spännande, både i handling och berättartekniskt, och många läsare har slukat sida efter sida utan att kunna sluta läsa. Men den baseras inte på polisarbete och passar därför inte i deckarhyllan.
Läsaren i fråga hade även synpunkter på kapitelordningen. Jag har funderat på hur jag skulle ha kunnat pussla ihop historien annorlunda, på ett enklare sätt, men kommit fram till att jag är fullt nöjd. Jag har gjort på mitt sätt och vill inte ha det annorlunda. Hoppas att de flesta läsare känner precis som jag.
Som tur är hade denna läsare även positiva upplevelser:
”Även om det finns några frågetecken från min sida så var det en väldigt bra bok. Den bästa egenutgivna jag läst, och bättre än de två deckare utgivna på stora förlag som jag nyss läst.”
”Tyckte att du var väldigt bra på dialoger, de var superbra och realistiska, allt känns mer tvättäkta än i många deckare. Och konflikterna mellan människorna var bra, allt flöt på och man var med.”
Tusen tack för matnyttig, intressant och tänkvärd feedback!
Alla är välkomna att bidra med sina tankar och/eller ge ett allmänt omdöme om ”Nästan en familj” via formuläret här.