Det lilla ordet att

Det lilla ordet “att” kan vara lätt och frestande att sparka ut. Många gör det nästan överallt, men det är inte att rekommendera om texten ska ge ett vuxet intryck.

Ibland är det svårt att bestämma om ett “att” bör vara kvar eller plockas bort. Jag lurade mycket på det under arbetet med romanen “Nästan en familj” (länken öppnar en egen flik).

Ofta ser jag stympade uttryck som “Det kommer gå bra” eller “Vi kommer höra av oss när det blir dags”, men i vissa fall kan det vara helt okej att utelämna ett “att”.

Nästa stycke är ett exempel på där texten är lättare att läsa utan det “att” som jag plockat bort. Ser du var det skulle kunna finnas med?

Oftast är det snyggast och tydligast att behålla “att”, men på vissa ställen tjänar texten på att slippa ha det med.”

Just det: vi skulle kunna skriva “att slippa att ha det med”. Här vinner texten på att slippa det.

För min del känns det också okej att utesluta “att” i sammanhang som “Vill du lära dig (att) sjunga?” och “Jag hoppas (att) du mår bra”.

Tänk att att kan vara så svårt ibland.

Lämna en kommentar