Var sätter man kommatecken?
Tycker du att kommatering är svårt?
Kommateringen påverkar i hög grad textens läsbarhet. Alla vinner på att få den rätt och undvika att läsaren upplever störande avbrott eller missförstår innehållet.
Idag ska jag utgå från ett knöligt textavsnitt:
”När 40-åriga Sofia var ute på en lunchpromenad stannade hennes hjärta. En person, som hade sett henne segna ner på marken ringde 112, och när Mats kom till platsen stod en person på knä och gjorde kompressioner. Mats som arbetar som ambulanssjukskötare ingrep genast och hjälpte till i väntan på att ambulansen dök upp. Alla inblandade gjorde skillnad för Sofia som i dag lever, tack vare dem.”
Vad tycker du om exemplet?
Ägna gärna en stund åt att skriva av texten och justera kommateringen för dig själv, innan du läser vidare.
Jag tänker bryta ner avsnittet i delar för att titta på dem i detalj, utan att nämna grammatiska begrepp. Mina förklaringar mynnar inte ur språklig vetenskap, bara intuition och känsla.
Den första meningen är kort och innehåller inga interna förtydliganden, vilket gör att den står sig bra utan kommatecken:
”När 40-åriga Sofia var ute på en lunchpromenad stannade hennes hjärta.”
Om vi trots allt skulle tvinga in ett kommatecken, ska det ligga efter ordet lunchpromenad:
”När 40-åriga Sofia var ute på en lunchpromenad, stannade hennes hjärta.”
Om du har svårt för detta kan du tänka: före kommatecknet finns svaret på NÄR något hände. Efter kommatecknet finns svaret på VAD som hände.
Nästa mening:
”En person, som hade sett henne segna ner på marken ringde 112, och när Mats kom till platsen stod en person på knä och gjorde kompressioner.”
Varför har man lagt in ett kommatecken efter ”En person”? Det var självklart en människa och inte en duva som ringde 112. Men inte vem som helst, utan någon sett henne segna ner på marken. Svaret på VEM är alltså ”En person som hade sett henne segna ner på marken”. Efter de orden bör det första kommatecknet läggas in:
”En person som hade sett henne segna ner på marken, ringde 112, och när Mats kom till platsen stod en person på knä och gjorde kompressioner.”
När vi flyttar kommatecknet dit, återstår bara två ord mellan detta kommatecken och nästa. Fortsättningen känns dessutom rörig. Eller hur?
Korrekt är att svaret på VAD personen gjorde var att ringa 112. Men därefter…?
Fortsättningen hör inte hit. Det måste in en punkt efter ”112”:
”En person som hade sett henne segna ner på marken, ringde 112. När Mats kom till platsen stod en person på knä och gjorde kompressioner.”
Nu känns det bättre. Den sista meningen berättar kort och tydligt VAD som hände NÄR Mats kom till platsen. Där krävs inget kommatecken.
Om vi trots allt vill tvinga in ett kommatecken, vet du säkert var det bör vara?
Just det:
”När Mats kom till platsen, stod en person på knä och gjorde kompressioner.”
Om vi lägger in ett kommatecken efter ”platsen”, förändras dock informationen före kommatecknet till att handla om VAD Mats gjorde (istället för att handla om NÄR han kom till platsen). Efter kommatecknet avhandlas VAD som hände när han kom dit. Det blir två svar på VAD i rad.
Det är väl inte direkt fel, men avstå från detta om meningen inte har en massa detaljer som gör behovet av en uppdelning större. Kommatering handlar om att visa var det är lämpligt med andningspauser.
Nästa mening i exempeltexten:
”Mats som arbetar som ambulanssjukskötare ingrep genast och hjälpte till i väntan på att ambulansen dök upp.”
Denna mening är längre. Den innehåller dessutom en förklaring till vem Mats är, som bör avskiljas med kommatecken:
”Mats, som arbetar som ambulanssjukskötare, ingrep genast och hjälpte till i väntan på att ambulansen dök upp.”
Nu blev det bättre.
Däremot känns det konstigt med ”… ingrep genast och hjälpte till”. Det beror på att ordet ”genast” även gäller ”hjälpte till” och borde flyttas till efter det. Dessutom är det underförstått att han hjälpte till genast; allt sker ju innan ambulansen dyker upp. Därför bör vi ta bort det onödiga ordet ”genast”. Jag ändrar även slutet till ”skulle dyka upp”:
”Mats, som arbetar som ambulanssjukskötare, ingrep och hjälpte till i väntan på att ambulansen skulle dyka upp.”
Den sista meningen i exempeltexten har ett felplacerat kommatecken:
”Alla inblandade gjorde skillnad för Sofia som i dag lever, tack vare dem.”
Texten innehåller en förklaring av vem Sofia är eller hur det gick för henne (en människa som lever än i dag), och sådana förklaringar kräver som sagt eget utrymme. Svaret på VILKA som gjorde skillnad för Sofia får vi genom att placera kommatecknet före beskrivningen av VEM Sofia är (eller hur det gick för henne):
”Alla inblandade gjorde skillnad för Sofia, som i dag lever tack vare dem.”
Är du med?
Här är vår nya text i helhet:
”När 40-åriga Sofia var ute på en lunchpromenad stannade hennes hjärta. En person som hade sett henne segna ner på marken, ringde 112. När Mats kom till platsen stod en person på knä och gjorde kompressioner. Mats, som arbetar som ambulanssjukskötare, ingrep och hjälpte till i väntan på att ambulansen skulle dyka upp. Alla inblandade gjorde skillnad för Sofia, som i dag lever tack vare dem.”
Jag har dock synpunkter på textens allmänna kvalitet. Den här versionen vore bättre:
”40-åriga Sofias hjärta stannade när hon var ute på en lunchpromenad. En person såg henne segna ner på marken och ringde 112. Mats, som arbetar som ambulanssjukskötare, kom till platsen när någon redan stod på knä och gjorde kompressioner. Även han ingrep och hjälpte till i väntan på ambulansen. Tack vare alla inblandade lever Sofia i dag.”