Bokomslaget

Arbetet fortgår med bokomslaget. Framsidans illustration av Catrin Welz-Stein älskar jag än, trots att jag sett det varje dag.

Sedan förra inlägget i ämnet har skimret kring det blågröna fältet på baksidan blivit mindre gulaktigt. Och ryggen är klar, även den med skimrande ram.

En grafiker har i förbigående nämnt att ryggens ram är riskabel eftersom allt kan dra åt ena hållet och det då blir extra tydligt om den skulle hamna en bit in på framsidan. Hm … det blir en risk att diskutera med tryckeriet.

Jobbet med boken – för närvarande omslaget – visar sig vara som att lägga ett gigantiskt pussel av detaljer jag tidigare inte kände till. Som att bokstäverna L och J i boktiteln satt alltför nära varandra innan jag drog isär dem en aning efter tips från kunniga personer. Tack!

Just nu är jag nöjd och hoppas på det bästa – tills nya fina förbättringsförslag dimper ner. Konstruktiv kritik är alltid välkommet!