”Hur ska vi beskriva tidsmaskinen för pressen?”
”Kanske som en evighetsmaskin? Man kan ju resa in i evigheten med den.”
”Nja, det kan tolkas som en resa in i sista vilan. Ingen vill köpa en dödsmaskin.”
”Den håller i alla fall i evigheter. Om 200 år är den säkert lika fräsch som nu, om vi reser dit direkt.”
”Det får vi hoppas. Peter får kolla när han testkör.”
”Men vad händer om han reser bakåt? Då fanns ju inte maskinen.”
”Skulle den försvinna, menar du, en redan tillverkad och stabil konstruktion?”
”Hrm … vi måste skriva klart driftinstruktionerna.”
”Det går jäkligt trögt för Pelle, han verkar aldrig bli klar med dem. Kan du hjälpa honom?”
Pelle är ett tekniskt geni. Han har konstruerat de flesta funktionerna och systemen, men grottar ner sig i detaljer. Det är som om han smeker varje regulator med mjuka atomiserade droppar av perfekta börvärden. Vi lär oss hur varje skruv har dragits och hur gängorna ser ut. Men helheten saknas. Det finns ingen tydlig struktur. Han kommer att hypnotisera kunden in i evigheten, utan maskin.
”Kan inte Sandra på marknadsavdelningen hjälpa honom?”
”Va? Hon är ju copywriter!”
Sandra är proffs på snärtiga fraser med knorr, riktigt korta reklamtexter. Långa texter däremot, hakar upp sig för att alla meningar utom var femte är lika långa. Fast inte lika långa som texten, såklart.
”Jo, men Viktor kan säkert hjälpa henne. Han är insatt i projektet och väldigt noggrann.”
”Han är säljare och kommunicerar bra! Men kan han skriva instruktioner?”
”Tja, han kan förankra det Sandra gör med grafer över rörelser i tiden, med hänsyn till olika bias.”
”Haha, du är för rolig. Nej, vi får nog anlita en extern resurs.”
”Som kan sätta sig in i allt det här?”
”Det finns säkert någon som kan bortse från mikronivån och ta fram tydliga instruktioner.”
”Du menar någon som … vad heter hon nu igen … Agnes Wold?”