Vill du teckna årsabonnemang med nedanstående villkor?
”Prenumerationskostnaden betalas i förskott. Vi kommer automatiskt förnya din prenumeration. Våra prisplaner har ingen bindningstid. Det finns heller ingen uppsägningstid, men du betalar alltid för innevarande månad när du har sagt upp ditt medlemskap. Väljer du att att betala årsvis så betalar du för hela året direkt och kommer inte kunna säga upp paketet inom tolv månader efter köpet sker.”
Läs den första och den sista citerade meningen igen. Ser du vad de innebär?
Troligen är den sista meningen en felformulering. Men ett avtal är ett avtal och vi kan bara hoppas och förutsätta att företaget tillåter kunderna att säga upp men däremot inte avsluta årsabonnemanget inom 12 månader efter att det tecknats. I annat fall är de för evigt är låsta till abonnemanget.
Den senaste tiden har jag signerat två avtal, som använts under flera år och signerats av många andra personer.
Båda gångerna upptäckte jag luckor och orimligheter som jag inte kunde acceptera. Jag presenterade ändringsförslag, tillägg och strykningar. De accepterades och jag kunde signera med visshet om att allt var i sin ordning.
En jurist kan hitta och formulera lösningar för sin part i olika situationer och kan även vara expert på regler och lagar inom vissa områden, men lämna mycket annat därhän. Eller sakna förmåga till fullt logiskt seende så att stora luckor uppstår för den andra parten, som kan skapa allvarliga problem. Om det inte är en jurist som formulerat avtalet kan det förstås också innehålla många konstigheter eller luckor.
Ett avtal ska vara tydligt och lättläst, inte svårtolkat. Ställ frågor om något verkar oklart eller om något tycks kunna leda till ologiska problem för dig. Tiden det tar att kontrollera avtalet är ingenting mot problemen som kan uppstå om du signerar det utan att se vad du gör.
Detta med avtalstext idag har sina tillkortakommanden. I det aktuella fallet som du återger skickade frågeställaren två frågor till företaget som har avtalet.
Fråga ett besvarades men fråga två som just handlade om avtalet besvarades ej. Detta är ett nytt återkommande fenomen. Ställer du två frågor i samma inlägg eller mail kan du räkna med att du får svar på det första. Det andra verkar svararen inte se?
Många av dessa ”tillkortakommanden” som vi (jag) ständigt stöter på är en effekt utav den införda datoriseringen av arbetsplatsen. Mycket spännande. Förr fanns det något som kallades sekreterare och på tidningar fanns en kategori anställda som kallades korrekturläsare/granskare. Men i och med PC:n på skrivbordet även hos cheferna och journalisterna så ansågs de nämnda yrkesgrupperna överflödiga. Och på samma sätt som isuthörarna försvann så gjorde också sekreterare och korrekturläsarna det.
Resultatet ser vi när vi läser en tidning idag. Meningsbyggnaden är inte sällan fel med risk för dubbeltolkning. Avstavning är inte korrekt och vill det sig bra slutar en rad med ett ensamt ”t” som i början på nästa rad åtföljs av bokstäverna ” ex”.
Det andra kanske svårare och farligare som vi ständigt dyker på är detta med funktionen, ”Människan – maskinen”. Allt vi gör idag (nästan) sker med hjälp av en PC (ok det finns Mac också). Och det som händer och sker efter det vi skrivit in vad det nu kan vara har skapats av programmerare. Alltså lite åt det tekniska hållet. Att knåpa ihop ett program som löser en uppgift är ju bra. Ännu bättre hade sedan varit om programmet har en logisk arbetsföljd som underlättar för brukaren. Men se dit är det många ljusår.
Ett område som datoriseras med kraft idag är sjukvården. Mycket spännande. Vad som däremot är en skam över människans ego är att vi idag 2022 bor i ett land där den ena regionens sjukhus inte kan ”dataprata” med en annan regions som har en annan patientdatalösning.
Sen har vi det här med Användarmanualer/Instruktionsbok etc. Inte sällan sammanställd av en teknisk skribent som vet exakt hur funktionen är. Tillfrågad varför denne skriver på det sätet blir svaret inte sällan, men det måste dom ju förstå. Och det var just det de (som läste manualen) inte förstod. Lägre tillbaks utbildade jag inom bl.a. brukandet av olika grafiska program och kontorsprogram, typ Adobe Photoshop och Microsoft Office. Till dessa program finns utbildningslitteratur att köpa och använda. Trots det fick vi alltid bäst utvärdering på den kurslitteratur vi själva skapade.
Så sammanfattningsvis låt den som är bäst skickad göra det denne är bäst på. Uttrycket, skomakare bliv vid din läst, har en icke föraktlig tyngd.
Tack för din kommentar.
Jag tror inte vi kan skylla allt på datoriseringen, även om den har medfört att väldigt mycket sker i ett högre tempo och risken för misstag är stor om det saknas framtagna procedurer.
Däremot håller jag med om att det är mycket underligt att vi inte utnyttjar digitaliseringen för att samköra fler system för att möjliggöra förbättringar, förenklingar och högre säkerhet och minimera risken för bidragsfusk, IT-brott, dubbelarbete inom administration och annat onödigt.
Digitaliseringen gör det lättare att kontrollera stavning och grammatik och att skicka utkast för korrekturläsning. Smarta funktioner och mallar gör det enklare för många som tidigare haft problem med att skriva olika slags texter.
Duktiga personer har tagit fram mallar och textavsnitt för rapporter, offerter, avtal, anbud, testamenten m.m. Men det finns också mallar av varierande kvalitet som används på många företag, där man snabbt och enkelt vill kunna skriva avtal. Personer med mindre kunskaper kan använda sig av mallar för att skapa egna versioner med hjälp av ”copy-paste”, för att anpassa dem till olika kunder. I värsta fall används kopior av sådana dokument, skrivna av likasinnade. Mycket av ett noggrant sammansatt original kan falla bort i kedjan av justerade kopior. Kanske är det få som minns eller förstår hur mycket tankeverksamhet och erfarenhet som legat bakom tidigare formuleringar.
Hur som helst misstänker jag att jurister redan långt före digitaliseringen formulerade avtal utan att någon anlitades för att gå igenom dem med tanke på logiken.
Angående tekniska skribenter tror jag att man oftast gör rätt i att låta en dedikerad sådan skriva manualer och instruktioner. Ingenjörerna som utvecklat produkten eller tjänsten har ofta andra förmågor och sätter fokus på annat än att uttrycka sig pedagogiskt. Det kan lika gärna vara konstruktörer, produktägare och processingenjörer som uttrycker sig som du citerade. En teknisk skribent som gör det är på fel plats.
Det krävs att skribenten har förmåga att se både detaljer och helheten, många gånger över flera teknikområden, medan konstruktörer ofta är experter inom ett begränsat område och arbetar med tilldelade separata delar av en komplex produkt eller tjänst, kanske i samverkan med någon som jobbat med UX.