Manusbearbetning

Lennart Guldbrandsson

I förrgår ordnades en författarträff i Litteraturhuset i Göteborg, där Lennart Guldbrandsson (se bild) presenterade fyra sätt att göra en text mer spännande. Vi diskuterade detta och andra skrivrelaterade ämnen och det blev en väldigt trevlig kväll. Är du nyfiken på Lennarts skrivtips, som är riktigt bra, kan du klicka dig över till elementx.se.

Jag har börjat bearbeta mitt manus enligt några av förslagen i lektörsutlåtandet, exempelvis genom att tajta upp dialogen på ett för mig nytt sätt. När vi pratar muntligen kan det låta så här:

“Har du haft en bra dag?”
“Ja, jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
“Nej, hände något särskilt?”
“Vet du, vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
“Oj! Var Petter också med?”
“Nej, han är sjuk ännu.”

Genom att ta bort inledande bekräftanden blir det mer sting i dialogen:

“Har du haft en bra dag?”
“Jättebra, vi var i parken och lekte. Och vet du vad?”
“Hände något särskilt?”
“Vi såg en jättestor hund, större än Doggy!”
“Oj! Var Petter också med?”
“Han är sjuk ännu.”

Alla författare/lektörer gör/tycker förstås inte likadant, men jag håller med om att det ser renare ut. Vad tycker ni? Jag undrar om läsare som inte skriver själva medvetet tänker på sådant, men kanske känner man helt enkelt att läsningen flyter på bra.

En sak som lektören påpekade var att mina trådar vävs ihop väldigt snyggt i manuset. Då blev jag glad! Men hon skrev även att det kan vara för långt mellan trådarnas början och slut och att det kan få mig att tappa läsare mitt i. Det är intressant när en tråd tar slut, men det tar för lång tid att komma dit även om det händer annat spännande mitt i. Läsarna vill tro sig förstå hur allt hänger ihop innan något egentligen har avslöjats och därför borde jag se över i vilken ordning vissa kapitel presenteras.

Jag har grämt mig över att behöva göra ihopvävningarna enklare och få en “dummare” bok för att läsarna ska känna sig smarta. Jag vill att både läsarna och jag ska vara nöjda; ett dilemma som jag tog upp på författarträffen i förrgår.

Vilket förslag tror ni att jag fick från de andra?

Det är så självklart att jag borde ha tänkt på det själv:
“Släng in ett köttben mitt i!” och “Ge dem en ledtråd!” och “Vi gillar smarta böcker.”

Yes! Jag behåller kapitelordningen! Det räcker förhoppningsvis att bara göra en rosett någonstans, var jag vill på tråden, och jag har redan idéer om hur den kan knytas.

Dela gärna:

Lämna en kommentar