Utdrag ur romanen ”Nästan en familj”
Utsikten gör Nova illa till mods. Gamlingarna som strävsamt drar fram över trottoaren och alla fotriktiga skor, käppar och hjälpmedel ger en ständig påminnelse om människans förgänglighet och skavsår i själen.
Fönstren i äldreboendet tvärs över gatan har prytts med gardiner och pelargoner, men där finns inga övriga tecken på mänskligt liv. Gamlingarna ligger väl och dör i slowmotion utan att det märks, som i en stillbild. Hon tömmer bröstet på känslor och sänker blicken. Följer en svart bil med dammigt tak tills den försvinner nere i kurvan där ett äldre par jobbar sig upp. Det är sista gången hon ser Morängatan från det här perspektivet, men hon kommer inte att sakna det.