Svindlande

Guldfisk

Ministory

Susan var mer än nöjd med sin nya lägenhet. Den var perfekt. Hon hade valt 23:e våningen mot söder för den svindlande utsiktens skull och för att slippa larmet från norrsidan. Hon hade inte bott i huset i mer än några veckor, men redan träffat flera grannar på sin väg upp eller ner för trappan och tyckte att de verkade trevliga.

Susan tog de fem våningarna med dubbla steg och inbillade sig att hjärtat slog mindre intensivt än i går. Tänk att hon fortfarande inte kommit igång med att träna, det är trots allt skönt att röra på sig efter att ha suttit vid ett skrivbord hela dagen. Men nu skulle pajen som hon förberett skickas in i ugnen och en sallad slängas ihop innan några vänner tittade in.

Lägenheten var inte särskilt stor, men räckte gott och väl åt Susan och akvariet. Dess gröna ljus fyllde hallen och hon lät bli att tända lampan. Släppte bara matkassarna på golvet och axelremsväskan i farmors gamla röda fåtölj och drog av sig stövlar och kappa. Sedan gick hon in i vardagsrummet för sin dagliga minut vid fönstret. Alltid före det att kassarna plockades ur.

Hon blev stående en stund vid akvariet för att räkna guldfiskarna. Eller egentligen se skillnad på firrarna som tittade förbi. De fanns här redan innan hon flyttade in och hon förundrades över att de orkade simma hela vägen upp. Hur många höll sig hos tanten på bottenvåningen? Alla i huset delade på detta akvarium, som även fungerade som vägg mellan kök och vardagsrum. Vattenbytes- och fiskmatningssystemet kontrollerades av ett PLC-program på vinden som kopplats till det omfattande rörsystemet med diverse filter och reningsutrustning. Huset var det första i sitt slag där Gustav Klingfäldt, framstående arkitekt, fått igenom ett nytt koncept från ritning till byggnation.

Tre unika guldfiskar – hon började se skillnad på dem nu – hade mött hennes blick när hon fortsatte mot fönstret, hela vägen fram, för att trycka näsan mot glaset. Hon hade aldrig gillat industriområden och det slapp hon här, men fem våningar ner låg en tråkig gammal tennisplan, en hundrastplats och snabbmatskiosken med sin blinkande Öppet-skylt i fönstret. Ändå kunde hon inte låta bli att stå där en stund och studera människor som passerade och kanske köpte en korv, innan hon tog ett steg bakåt och drog i linan bakom gardinen.

Rummet badade i härligt sommarljus. Hon såg Frihetsgudinnan, Brooklyn bridge och Coney island. En svindlande utsikt från 23:e våningen – världens bästa hologram.

Lämna en kommentar