Det var tydligt hur Fredrik kämpade för att få kontroll över sina känslor och Jonas lämnade honom ifred. Försökte inbilla sig att han var en fluga på väggen. Brun panel. Ljummen och slät med några strävare fläckar och dammiga lister att släpa sina flugfötter i. Han lyckades glömma sin egen kropp och kunde för ett ögonblick känna vingarna surra och skava mot varandra på ryggen. En hastig blick på Fredrik räckte för att han skulle känna sig spänd igen och han släppte det kalla glaset och gnuggade händerna mot varandra för att värma dem. Som flugor brukar göra när de tvättar sig, tänkte han.
Utdrag ur ”Nästan en familj”