Kan du se det språkliga felet i exemplen nedan, som finns i väldigt många skönlitterära böcker? Inte i min roman ”Nästan en familj”, förstås. 😀
- Hon tänkte att han som varit fängslad måste förstå vad verklig frihet var.
- Då insåg han att han gått vilse, för solen gick ju inte ner i öster.
- Det var som om hon inte fattade att människor behövde luft för att överleva.
Vill du veta svaret? Fundera gärna själv ett tag på vad som är fel, men du kan markera området mellan linjerna här under för att se facit.
Någon berättar vad någon annan gjorde eller tänkte vid ett tidigare tillfälle. Men förutsättningarna för jordens och människornas existens har inte förändrats och ska därför inte beskrivas som om de bara gällde just då. Det vet även den person som tänkte eller gjorde något tidigare. Den insåg att frihet är ett tidlöst begrepp, visste att solens bana inte är nyckfull och att vi måste ha luft för att överleva. Det var inte bara i den stunden människor behövde luft.
I den första punkten ska det stå ”vad verklig frihet är”. I den andra punkten ska det stå ”för solen går ju inte ner i öster”. I den tredje punkten ska det stå ”människor behöver luft”.
För att förtydliga lite extra: I den första punkten tänkte hon alltså något (just då) samtidigt som hon visste att frihet är ett tidlöst begrepp. I den andra punkten insåg han att han var vilse (just då), men visste samtidigt att jorden cirkulerar i en viss bana kring solen. I den tredje punkten var det något hon inte förstod (just då), samtidigt som hon visste att det inte bara var då som människor behövde luft för att överleva.