Jobbporträttet

Anna-Klara Larsson, mental tränare, ledarutvecklare och mentor med medkänsla

Tack för att du tar dig tid för detta. Hur ser resten av din dag ut?

Tja, jag har ett antal möten, online allihop, och ett möte med en potentiell samarbetspartner. Jag ska också hålla ett online-pass med mental träning där fokus ligger på mindfulness, och ett coachningsmöte med en kund. Och i eftermiddag har jag ett presentationsmöte.

Oj! Du blir inte stressad?

Nej, jag gillar att ha mycket uppbokat och det är både roliga och lite olika saker. Jag ska dels prata om ett möjligt samarbete med en person jag inte känner så väl, dels hålla ett mentalt träningspass som är väldigt rogivande. Jag brukar hålla ett eller två sådana pass i veckan för Mindworkout, ett bolag jag var med och grundade och startade.

Att ha coachningsmöten är det jag verkligen brinner för och jobbar med. Att coacha och hjälpa människor att utvecklas personligen eller hantera en viss situation i arbetslivet är spännande och lärorikt även för mig. Deras vardag kan se väldigt olika ut. Alla har olika utmaningar och förutsättningar, tänker på olika saker och så vidare.

Planerar du varje arbetsdag på förhand?

Det kan jag nog säga, jag grovplanerar rätt mycket. Jag styr själv mycket över min tid, jobbar med min kalender, bokar möten och så. Får jag tid över till vad som helst brukar jag planera hur den ska användas. Sedan kan jag alltid ändra planerna om det behövs.

Sätter du långsiktiga mål med hjälp av någon särskild metod?

Jag har tidigare alltid jobbat i verksamheter där jag varit väldigt beroende av andra människors agenda eller ingått i sammanhang där man haft gemensamma uppgifter. Då har jag sällan kunnat styra min egen tid, bara påverka lite.

Sedan ett år är det jag som är motorn i allt jag gör. Om jag inget gör, händer heller inget i min verksamhet. Jag bokar befintliga och potentiella kunder, håller möten, träffar nya människor och nätverkar. Därför är planeringen viktig.

Jag gör en målplan för varje vecka, även om jag inte alltid håller den. Det funkar bra för mig, jag är visuell och tycker om att se framför mig vad jag ska göra och vad jag har gjort. Jag för en del statistik över vad jag har gjort. Gör to do-listor och bockar av dem. Jag vet hur viktigt det är för hjärnan att ställa in ett fokus.

En gång per år eller ibland en gång per halvår, vid nyår eller på sommaren, gör jag en långsiktig plan där jag frågar mig hur jag vill ha det i jobbet och vardagen. Jag börjar med ett helt tomt anteckningsblock. Där skriver jag mina mål för halvåret och skriver sedan målen månad för månad, både arbetsmässigt och vad som är viktigt för att jag ska ha energi och lust och så där. Och sedan har jag ett uppslag för varje vecka som jag skriver i. Övergripande mål för varje vecka, korta saker. I slutet av veckan eller måndag morgon fyller jag i tre, fyra highlights om föregående vecka, för att påminna mig själv och min hjärna om vad jag tycker var extra bra.

Nu när jag berättar om det inser jag att det är väldigt planerat och fokuserat.

Lyckas du hålla dig till planerna?

När jag skriver ner dem fastnar de i hjärnan och det går ganska snabbt att göra det. Jag håller mig rätt mycket till planerna men gör även avsteg från dem. Särskilt om det är tid som jag själv förfogar över.

Vad är viktigast för dig när det gäller självledarskap?

Jag gjorde en stor förändring i mitt arbetsliv förra hösten. Då blev självledarskapet extra viktigt för mig eftersom jag måste fundera på vad det är som är viktigt för mig och vad jag vill göra. Överst i min planering ligger alltid det som får mig att må bra. Fysisk träning, vänner och familj och så vidare. Vad behöver jag för att må bra? Sedan bygger jag på med resten. Jag vill kunna vakna varje morgon och känna att jag mår bra, att kroppen hänger med, att det är roligt att träffa människor och göra det jag ska göra. Sådant kommer ju inte av sig självt. Jag har jobbat så extremt mycket och haft mycket utmaningar och press i vardagen och nu känner jag att det är viktigt för mig att utgå från det här.

Att skapa en medvetenhet om självledarskap, för sig själv och andra, handlar ofta om att fråga hur du har det, hur du vill ha det, vad som är viktigt för dig, vad som driver och motiverar dig, vad du behöver för att känna trygghet, engagemang, initiativ, att vilja göra saker. Att lyssna till dig själv och att skapa en medvetenhet och ta reda på vad som är viktigt för DIG och säkerställa att du inte bara går efter andras agenda.

Ofta jobbar man annars bara på i ett flöde och tycker att man bara gör vad andra förväntar sig och ber en att göra. Man tänker inte på vad som är viktigt för en själv och vad man faktiskt kan påverka.
För väldigt många år sedan var det en person som lyfte för mig att det bara finns två saker vi behöver göra här i livet. Den första är att vi förr eller senare kommer att dö, vilket vi gärna vill skjuta långt framöver. Den andra är att vi hela tiden måste göra olika val.

Att göra ett val är en aktiv handling. Det kan kännas trångt eller som om man inte kan välja, det är lätt att skylla på en massa omständigheter. Det gäller att vara medveten om situationen man befinner sig i och vad man faktiskt kan påverka, även om det är små saker. Ju mer självmedveten man är, desto lättare ser man detta. Då blir man själv en motor och styr sitt liv så långt det är möjligt istället för att bara åka med.

Jag brukar förespråka att man ska tillåta sig att känna efter. Då märker man när man blir låg, om det är trist eller jobbigt, och man kan fråga sig vad man vill och skulle kunna göra åt det. Ibland måste man acceptera situationen som den är, men ofta kan man då bryta av med något som höjer energin eller får en att må bättre. Ska jag vara lite krass, finns det alltid något man kan göra som får en att komma en bit på vägen. Man kanske vågar prata med någon om vad man tänker på, vad man önskar, är rädd för, skulle vilja göra och så vidare och bara det kan få spänningen att släppa. Att ta en uppfriskande promenad när det känns trögt är heller aldrig fel.

Hur tror du att dina anhöriga och kollegor skulle beskriva dig?

Jag brukar ofta höra av andra att jag utstrålar lugn och trygghet. Ofta anförtror sig personer åt mig och säger att de vill prata med mig. Hemma skulle de nog säga att jag är bestämd. På jobbet får jag ofta höra att jag är nyfiken, engagerad, lyssnar och gör saker och att man kan lita på mig. Det är nog mycket därför som jag gör det jag gör, att jag är sådan.

Vad har du att tillägga här?

Ofta när man får en fråga om vad andra säger, lyfter man nog det som man tycker är positivt. Men trots att jag jobbar med mental träning och coachar andra människor har jag en mängd motstånd mot saker hos mig själv, som jag hela tiden försöker balansera genom att tänka ”nu sa jag så där, eller nu gjorde eller reagerade jag så där”. Genom åren har jag blivit medveten om hur jag fungerar och försöker använda mig själv som en experimentlåda.

Sedan ett antal år har jag fördjupat mig i och lärt mig mycket mer om hur hjärnan fungerar. Den är ju processorn i vad vi gör och hur vi känner och reagerar. Eftersom den är till för att skydda oss från hot och faror är den inställd på att först värdera saker som potentiellt farliga. I nya situationer får det oss att undra om vi behöver oroa oss eller reagera på något särskilt sätt. Det kan upplevas negativt och pessimistiskt, men är default mode för alla. Även för mig som ser lugn och trygg ut i min yrkesroll.

Man kan se på sina tankar och beteenden ur ett andracentrerat perspektiv, så att allt inte går rakt in i kroppen. Man kan titta på det och tänka ”jaha, nu hände det, vad hade jag kunnat göra annorlunda och vad kan jag göra nästa gång?”.

Har du jobbat lite extra för att ut- eller avveckla ett visst personlighetsdrag eller något fenomen i ditt jobb?

Jag har tittat på många personlighetsmodeller och försökt förstå mig själv och andra och vet att jag kan vara ganska lay-back och tänka att det här går bra, det ordnar sig. Det är inte alltid jag lyfter fram mina egna behov utan jag är ganska diplomatisk och hänger med de andra. Det kan få mig att bli lite passiv, och det gillar jag inte.

Jag har ju en annan sida som är väldigt aktiv och drivkraftig och där jag jobbar målorienterat och vill lyckas med saker, jag är tävlingsinriktad. Det är något jag hela tiden är medveten om, så jag försöker använda mina förmågor för att inte falla tillbaka i autopilot och vara lay-back. Det är ju mycket roligare att vara i den drivkraftiga rollen. Detta får jag jobba med och utveckla hela tiden.

En del i det handlar om att jag, i min egen regi även om jag visserligen ingår i BIZNIZ TOOLS ledarutvecklingsteam, måste agera själv, ta kontakt med människor jag inte känner och jobba med att hela tiden bli bättre på hur jag kan sälja mina tjänster, lyfta fram och göra andra medvetna om vilka fördelar jag kan bidra med.

Om någon skulle ha sagt till mig för tio, femton år sedan att det skulle vara en viktig del i mitt jobb, hade jag bara sagt det aldrig skulle gå, att jag inte gillar det. Jag är jätteduktig på att utföra saker som andra ber mig om, men att sälja tycker jag att andra är mycket bättre på. Eftersom jag inte har haft den kompetensen eller förmågan tidigare, så har jag bestämt att det ska jag lära mig. Jag vill träna mig och bli bättre på det hela tiden. Detta är en egenskap och kompetens som jag håller på att utveckla och som ofta innebär att jag får gå utanför min komfortzon.

Men jag har också upptäckt att jag i många avseenden tycker det är väldigt roligt, även om jag brottas med att inte vilja störa eller vara påträngande. Samtidigt vet jag att jag kan någonting och att väldigt många uppskattar det jag har när de får tillgång till det. Då vill jag också hitta möjligheter att gå ut med detta för att ge dem tillgång. Så att jag bidrar med något som är positivt för andra.

Kan du se varför du har landat där du är just nu?

Absolut. Jag känner mig fortfarande som tjugofem, jag är fortfarande nyfiken och vill lära mig saker och det är mycket som jag inte kan, men samtidigt är jag faktiskt femtiofyra år och har jobbat i över trettio. Jag har jobbat mycket med verksamhetsutveckling i olika verksamheter, som anställd i både små och stora företag och som konsult med egen firma, och har även varit entreprenör och byggt ett företag. Så jag har mycket erfarenheter med mig från ett långt arbetsliv.

Samtidigt har jag alltid varit nyfiken på hur vi människor fungerar. Jag började tidigt intressera mig för hur jag skulle kunna fungera så bra som möjligt i nya situationer och nå de mål jag förväntades klara. Därigenom har jag byggt på mina kunskaper om ledarskap, coachning, personlighetsmodeller och olika mentala träningsformer genom åren.

Idag använder jag dessa två kompetenslådor i mitt jobb – alltså verksamhetsutveckling och mental utveckling.

Strävar du mot något särskilt nu?

Jag har bara jobbat som jag gör idag sedan ett halvår och det tar ju lite tid att bygga upp det och veta hur många kunder jag ska coacha samtidigt. Jag har några andra metoder för mental träning i mitt bagage också, Life kinetik-träningen till exempel, som jag vill få fler att upptäcka. Det är ett kortsiktigt mål.

För några år sedan satte jag en personlig vision, som jag sedan vidareutvecklat men som handlar om att jag gärna skulle vilja bli minst 92 år och att jag då fortfarande ska vara pigg, stark och glad och bidra till att andra människor kan växa och utvecklas med mitt stöd. Jag har märkt att den visionen hjälper mig. Dels med motivationen, för trots att det inte är säkert att jag kommer att bli 92 år kan jag göra mitt bästa för att ta hand om hälsan och kroppen och hur mycket energi jag använder mig av hela tiden och göra sådant som jag tycker är roligt. Det hjälper mig även i många val. För mig känns det viktigt.

Vad fick dig intresserad av personlig utveckling och ledarskap?

Från början handlade det nog om att jag ville kunna ta egna initiativ och driva och göra saker när jag var 18 år och började jobba på Åhléns i Göteborg. Det var roligt och jag tänkte att jag skulle vilja komma tillbaka dit och jobba som varuhuschef.

Sedan läste jag ekonomi och mitt första jobb efter min universitetsexamen var som chefstrainee inom Kooperativa förbundet, just med tanke på att jag skulle vilja jobba som varuhuschef inom detaljhandeln. Då upptäckte jag att det här med att leda, driva och få saker att hända var roligt. Jag insåg också att jag måste lära mig hur jag fungerar så bra som möjligt i sådana situationer, hur jag kan få med mig andra människor och vad jag ska göra om jag inte förstår människor. Jag ville lära mig hur vi fungerar så att vi lättare kan komma framåt.

Vad är mest intressant med att utvecklas, tycker du?

För mig personligen så är det att lära mig nya saker och vidga mitt perspektiv på livet. Det är en viktig drivkraft för mig. Och generellt kan jag säga att det här med att utvecklas ökar ens förmåga att ordna tillvaron så att den blir mer som man vill ha den. Självledarskapet gör att man blir tryggare och gör det lättare att hantera motgångar. Vi kan ju inte påverka allt utan råkar ut för olika saker, men om vi jobbat med vår utveckling kan vi lättare hantera svackor och komma tillbaka på banan.

Vad tror du är det största hindret för de flesta när det gäller utveckling?

De flesta skulle nog säga tid, att de har fullt upp i sin vardag. ”Jag skulle nog behöva lära mig mer och utveckla det ena eller andra, men när ska jag hinna med det?”

Möter du många som är skeptiska till medveten utveckling och vad tror du i så fall att det beror på?

Inte så många som är skeptiska, men vi är inte upplärda i att prioritera oss själva. Vi behöver ofta en bakomliggande orsak, som att det måste innebära att det blir bättre för vår arbetsgivare. Många väntar tills det är för sent eller tills de inte står ut med en situation längre.

Hur skulle du beskriva mental träning för någon som aldrig har kommit i kontakt med begreppet?

Det kan beskrivas på flera sätt, men mental träning handlar om att påverka sina tankar och hur hjärnan reagerar och agerar. Att programmera om sin hjärna lite för att få tillvaron mer som man vill ha den.

Alla har olika förutsättningar. Någon kan ha för mycket att göra, någon annan kan behöva hantera en viss utmaning på bästa sätt eller ta ett nytt steg i sin utveckling, medan en tredje kanske redan har klivit in i en ny roll och vill anpassa sig och utvecklas där. Men det finns ofta liknande nycklar som jag kan använda för att hjälpa dem att byta perspektiv eller komma framåt.

Du arbetar med BIZNIZ TOOLS sedan januari 2021 och utvecklar individer i ledarskapet av sig själv och andra, och utvecklar team. Vad gillar du bäst med detta?

När personer som jag coachar säger saker som ”åh, nu har jag kommit på något, varför har jag inte gjort det här förut, det här var viktigt, nu har jag lyckats med det jag bestämde mig för, nu har jag gjort det jag trodde var omöjligt”.

Vad är svårast med ditt jobb?

En viktig del i coachningen är att jag vill vara så neutral som möjligt samtidigt som jag vill vara en katalysator så att den jag coachar kan skapa givande förändringar i vanor, attityder och beteenden. Det är en balansgång att vara både stödjande och lagom utmanande för att personen ska nå sina önskade resultat. Alla är vi olika och vi har många resurser inom oss som avgör hur vi vill agera. Ofta har vi nytta av att få hjälp med kompletterande kunskap, det skapar nya insikter, men vi behöver dem i rätt omfattning.

BIZNIZ TOOLS har flera olika program för ledarskapsutveckling. Vilka reaktioner är vanliga när en person eller ett team har genomgått ett program?

Att varje deltagare såväl som team konstaterar att de har lyckats nå sina önskade resultat eller är på mycket god väg att göra det om målen ligger längre fram än den tid som programmet pågått. En vanlig reaktion är också att processen har varit både utmanande och rolig. Många vill även fortsätta, antingen direkt eller något år senare i en steg två-process, för de har en skön känsla av bättre flow!

I programmet Teamutveckling kartlägger ni konflikter, svagheter och styrkor i deltagarnas team. De redovisas i en teamparadox, som används i övningarna. Vad innebär det?

Harrison Assessments profilanalyser tydliggör på ett illustrativt och lättförståeligt sätt dina beteendemönster och vad du bör arbeta med för att bli ännu bättre. De bygger på mer än 25 års forskning kring prestation och fokuserar på att förstå skillnaderna mellan olika prestationsnivåer. En paradox här är att om två till synes motsägelsefulla beteenden integreras så blir resultatet att båda bidrar till en individs succé.

Individer som kan balansera paradoxer har tre gånger så stor chans att lyckas.

Med hjälp av detta verktyg kan man få fram tydliga bilder över styrkor och utvecklingsområden hos både de enskilda individerna och teamet som helhet. Det ger ett mycket bra underlag att jobba vidare på och är ett bra stöd i arbetet med att förändra beteenden, så att varje individ och gruppen som helhet kan nå ännu bättre resultat.

Vad är viktigast att göra om man vill lyckas på egen hand efter en tid med handledning?

Genom att vara fokuserad genom hela processen och verkligen vilja dra nytta av alla delar i träningsprogrammet ger man sig själv den bästa möjligheten att bygga insikter, göra förändringar och etablera nya vanor.

Oftast jobbar vi tillsammans under 6–10 månader i programmet Motiverande ledarskap. Under den tiden skapas starka förutsättningar för en lyckad utveckling på egen hand. Det är viktigt att VILJA hålla sig till de nya och bättre vanorna. Mycket av arbetsmaterialet finns tillgängligt även efteråt, vilket gör det lätt gå tillbaka och påminna hjärnan om vilka val, beslut och åtgärder man har tagit längs vägen.

Tack för att jag fick intervjua dig. Vill du tillägga något?

Tack för många bra frågor och för att du nyfiket utforskar.

---

© Eva-Lena Bjarneborg, OrdKanalen AB

Låt mig intervjua dig – beställ ett jobbporträtt! Du får berätta om dig och din arbetsdag, hur du leder dig själv och kanske andra samt hur du ser på det här med personlig utveckling. Vi pratar också om företaget och dess tjänster eller produkter.