Läsaromdömen är verkligen spännande.
Idag blev jag extra glad när en läsare berättade i ett par Facebook-inlägg att hon inte hade sträckläst en bok på tjugo år, men natten till idag plöjt igenom i stort sett hela ”Nästan en familj”.
Jag fick lov att kopiera hennes inlägg här. Säkert kommer jag att läsa dem igen framöver, när jag känner att det vore fint med lite uppmuntran:
”Den första bok på drygt ett par decennier jag sträckläst (nästan) på en natt. Inte läst slutet dock. Var tvungen att sova lite också.”
Några timmar senare:
”Jag har precis läst ut boken Nästan en familj av Eva-Lena Bjarneborg. En nervpirrande thriller! En psykologisk relationsroman som väver in kontakter med andra sidan i handlingen. De döda är en del av persongalleriet och påverkar de levande vars öden tvinnas samman. Det går inte att lägga ifrån sig romanen! Jag fick den i brevlådan förra veckan. Jag bläddrade mig igenom de första sidorna och kände ”Wow!” Den är spännande och skickligt skriven. Var lite speedad igår kväll och bestämde mig för att läsa och idag har jag varvat läsning av de sista sidorna med annat. Nu kan jag pusta ut för nu vet jag hur det gick. Jag är imponerad, Eva-Lena! Vilken debutbok! Det är första gången på cirka tjugo år jag sträckläst en bok. Det var längesedan jag känt en sådan spänning inför en skönlitterär roman.”
Tusen tack, du fina läsare! Jag är glad att boken gav dig en gripande och spännande upplevelse, och tacksam över att du berättade.