Jag jobbade med min debutroman ”Nästan en familj” i tre och ett halvt år och i sluttampen startade jag företag för att bland annat kunna ge ut boken på eget förlag. Bägge projekten lärde mig en hel del nytt.
Under själva författandet gick jag igenom olika problemställningar, logiska och skrivtekniska möjligheter och kreativa formationer. En stor del av arbetet pågick i huvudet medan skrivandet ibland fick vila.
Redigeringsarbetet innebar däremot att nogsamt och envetet plöja igenom manuset hundratals gånger i jakt på meningar som stakar sig eller saknar den rena ton som krävs för att stycket ska bilda en stående våg. Språkkänslan och grammatiken har jag i ryggmärgen, så det gav inga lärdomar. Jag bara kämpade, slipade och ändrade medan fritiden försvann, tills jag äntligen kände mig färdig.
Man kan säga att redigeringsarbetet var som att äta banan. Ni vet … det spelar ingen roll om man äter banan i 2 eller 40 år – man lär sig ändå inte något nytt.
Det får mig att tänka på att en del chefer under interna konferenser eller i företagspresentationer gärna visar upp en summering av de anställdas gemensamma anställningstid. Själv tänker jag att en sådan summering kan bestå av en hel del ”bananätande”. Tidens gång behöver inte leda till fördjupad eller breddad erfarenhet.
Jag är usel på matematik, men av nyfikenhet roade jag mig ändå med att räkna lite på det. Säkert blev det alldeles galet, men det är knorren jag vill åt och tänka vidare kring (en annan gång).
Låt oss säga att vi har tio kollegor: sex av dem har arbetat på stället i 1, 6, 7, 10, 12 respektive 17 år (totalt 53 år), två personer som varit där i 3 år vardera (totalt 6 år) samt två personer som varit där i 5 år vardera (totalt 10 år). Det ger en sammanlagd anställningstid om 69 år.
Låt oss säga att var och en av dessa personer krävde mycket stöd från kollegorna under de första tre månaderna och att de då endast utförde enkla sysslor eller lärdes upp. 30 månader av den samlade anställningstiden har i så fall ägnats åt att lära sig det mest basala i inledningsskedet.
Cirka 30 månader har samtidigt krävts av de mer erfarna som måste svara på frågor, avbrytas och planera lämpliga arbeten och utbildningar för att hjälpa de nyanställda tillrätta.
Sjukdom och vård av sjuka barn har gissningsvis krävt 4 veckor om året för var och en i genomsnitt. Det blir cirka 8 % av den samlade anställningstiden. Alltså 66 månader.
Låt oss säga att två personer har varit föräldralediga under 1 år vardera. Det blir 24 månaders frånvaro.
Kanske har var och en deltagit i möten två timmar per vecka, men själva bara berörts 10 minuter per gång. Med andra ord har de suttit med vid rutinmässiga genomgångar 100 minuter i veckan 42 veckor per år. Det blir cirka 27 månader sammanlagt om vi drar bort de föräldralediga och några som var sjuka under mötestiden.
Det dagliga arbetet kräver rutiner och administration som inte ger nya erfarenheter. Låt oss säga minst halva arbetstiden har gått till rutinmässig hantering av mail, utskrifter, anteckningar, rapportering, beräkningar med ena hjärnhalvan och standardiserad produktion eller projektering. Det kan i runda slängar ge 366 månader.
Säg att personen som har jobbat på stället i 6 år är rökare. Cirka 5 månader kan då ha gått upp i rök.
Alla tio kanske pratar om privata saker med varandra 10 minuter per dag, under arbetstid. Det blir sammanlagt 13,5 månader.
Cirka 562 månader av de 732 månaderna som personerna har haft anställning (minus lagstadgad ledighet), har nu försvunnit till ”bananätande”, om vi räknar med att närvarande personal har varit på jobbet 42 arbetsveckor per år (men säkert har jag räknat fel både här och där och siffrorna är bara riktmärken).
170 månader återstår för möjligheten att det pågått fördjupat arbete som gett erfarenheter i olika förgreningar. Hur stora har förgreningarna varit? Kanske har flera i personalen likadana erfarenheter som därför inte kan adderas till varandra? Om fyra av dem har likadana kunskaper försvann 40 % av möjlig unik erfarenhet. Det återstår då 102 månader fyllda av eventuellt unika erfarenheter.
Den samlade anställningstiden verkar alltså bestå av maximalt 9 år med möjlighet till fördjupad erfarenhet, jämte 60 års ”bananätande”.
Jag har inte räknat med att ytterligare personer säkert har kommit (och krävt upplärning) och gått under dessa år.